Månadens FSO:are
OK Trians träningschef Jussi Aumo är månadens FSO:are.
Läs mer om Jussi nedan!
Bild: Tobias Åberg.
Hej Jussi! Fredric utsåg dig till följande månadens FSO:are. Hur känns det?
Svar: Hej, det känns gôrbra, uppskattar att han valde mig.
Fråga av Fredric: Vad kan vi inom föreningsverksamheten lära oss av klubbarna i Sverige?
Svar: Nu har jag ju varit borta nästan sju år och vet inte om saker i Finland har förändrats men generellt sett känns det att det finns mer samhörighet i Sverige. Alla klubbar har ju en egen klubbstuga och en gång i veckan brukar man ha en fikaträning dvs. en gemensam träning i olika grupper med mat eller fika efteråt. Alla medlemmar är turvis ansvariga för maten oavsett om man är en elitorienterare eller en nybörjare. Utöver fikaträningar har åtminstone elitorienterare 2-3 andra gemensamma träningar i veckan. Detta är delvis en omständighetsfråga men i Sverige tränar man mycket mer orientering än i Finland och natt-OL kultur är stark även bland kvinnor. Många klubbar har också flera traditionella och mindre seriösa klubbtävlingar eller evenemang som Stugloppet, Skinkloppet osv. Det är också vanligt att i universitetsstäder är många orienterare träningsmedlemmar i någon lokal elitklubb och fortsätter att tävla för sina gamla klubbar. Men deras deltagande i träningar höjer nivån på träningar och då kan träningar vara lika kvalitativa som landslagsverksamhet. I ungdomsklasser (13-16) har distrikten en stor roll och t ex i Göteborg arrangeras gemensamma träningar och annat program bara till den gruppen ungefär en gång i månaden. I Sverige har 16-åringar inga SM-tävlingar i samma betydelse som i Finland utan en egen Junior-SM helg med sprint, långdistans och stafett och där representerar man sitt distrikt, inte sin klubb och lika viktig del som själva tävlingar är frammarsch till arenan och andra sociala aktiviteter. Detta möjliggör också att man fortsätter längre i sin moderklubb eftersom det finns också distriktsgemenskap. Det är väldigt ovanligt i Sverige att man samlar ihop ungdomar och juniorer i samma stora och starka klubbar som man gör i Finland. T ex i Göteborgs distrikt finns 15 klubbar med ungdomsverksamhet. Orienteringskulturen över huvud taget verkar vara mer avslappnad i Sverige och det märks speciellt i ungdoms och juniorklasser men även elitklubbar kan vara mer spontana och ha kortare framförhållning. T ex både IFK Göteborg och GMOK lägger ut sina veckoscheman på Facebook på söndagar, alltså en dag innan veckan i fråga börjar och träningskommittén som planerar träningar består av klubbarnas elitorienterare (t ex Sara Hagström i IFK). Över huvud taget har jag fått sådan bild att det inte finns lika många anställda tränare i föreningar som det finns i Finland och verksamheten behöver inte se ut så professionellt men under ytan kan det ändå vara det.
Berätta lite om din egen orienteringsbakgrund för dem som möjligtvis inte känner till dig?
Svar: Jag föddes 1971 precis som Lynx som är min moderklubb. Jag började orientera -79 eller -80 i Veikkola där vanliga onsdagsorienteringar för Lynxare och bybor kunde ha över 100 deltagare. En trevlig hobby blev snabbt till en elitsatsning med flera FM-medaljer i juniorklasser, två JVM (-90,-91), brons i natt-FM H21 och två brons i stafett-FM i H21 med MS Parma vilken jag representerade 2000-2014. Sen blev det ett år i OK Trian innan jag med familjen flyttade till Sverige och Stenungsund i Bohuslän där jag representerade Kungälvs OK 2016-2022.
Förutom elitsatsning har jag medverkat som styrelsemedlem i Lynx (när jag var bara 19-21 år), lagledare eller manager för MS Parmas damlag och tränare för ungdomar, juniorer och veteraner i Kungälvs OK.
Hur ser din vardag ut som föreningstränare i OK Trian?
Svar: Nu när nästan alla andra i klubben har tillräckligt att göra med Jukola arrangemang bestämde jag tidigt att jag tar hand om vardagsträningar så mycket som möjligt. Speciellt när det handlar om tidskrävande saker som teknikträningar och även vissa löpträningar. Jag är inte annars en perfektionist men när det gäller förhållanden och kvaliteten i orienteringsträningar eller intervaller kan jag vrida och vända hur länge som helst att det blir bra. Men som tur är har jag också bra hjälptränare som håller t ex styrketräning och löpteknik och kan ställa upp även annars om jag har ett hinder. Sen blir det förstås mycket planering på längre sikt. Tidspunkt och upplägg på alla träningsdagar och läger, schema på veckoträningar, delvis tävlingsresor, uppdatera Nimenhuuto och årsplanering, samarbete med andra SuHu-föreningar (närmast EsSu, Lynx och HS). Men med dessa uppdrag har jag bra stöd av kommittén Suunnistajan Polku ledningsgrupp.
Hur bekant är du med FSO och dess verksamhet?
Svar: Ganska bekant. Min fru representerade Piffen 1999-2005 och efter det OK Orient så jag har hängt mycket med fso:are. Tränat en del med Sören Nymalm och deltagit i Piffens verksamhet och fått förstås mycket information om t ex FSOs lägerverksamhet vilket jag alltid beundrat. FSOM har också varit ett arrangemang jag har värderat högt.
Vad tycker du är det bästa med orientering?
Svar: Det är väl friheten, att kunna välja sin egen väg. Trots att banläggaren har lagt banan och sträckorna är slutliga beslut alltid mina egna och även en bekant terräng kan erbjuda överraskningar om banläggaren har ansträngt sig lite extra. Jag är en riktig terrängromantiker så okända terränger gör saken ännu roligare. Nu när formen är kass pga dåligt knä och jag inte har motivation att tävla får jag mest kickar om jag lyckas att hitta en ny upplevelserik terräng. Då kan det handla om traillöpning eller orientering på en laserdatakarta. Under mitt sista år i Sverige var favorithobbyn att reka i nya terränger med kartor skapade av min vän Stefan Kinell (kartor.gokartor.se).
Vem vill du se som nästa månadens FSO:are? Vad vill du fråga hen? (Välj gärna någon från någon annan förening än din egen)
Svar: Roald von Schoultz från Pargas IF. Vad var FSO:s betydelse för dig när du sprang på elitnivån och varför borde även nuvarande elitsatsande välja att representera en FSO-förening?
Hälsningar till FSO:are?
Svar: Kom ihåg att njuta av vår fina idrott enligt egna förutsättningar och ha det roligt även på elitnivå. Då blir det bra resultat.
Tack Jussi för intervjun och FSO önskar dig lycka till!
Fem snabba:
FSOM-långdistans/FSOM-sprint, -kortdistans
Österbottnisk getpors/Åländsk berghäll
Jukola/Tiomila
Första etappen/Sista etappen
Sportdricka/Vatten
Kategorier:
Okategoriserade